Hur påverkar bindningar

Intermolekylära bindningar är bindningar som existerar mellan molekyler. Detta kan även kallas för en intermolekylär kraft.

Typer av intermolekylära bindningar

De intermolekylära bindningarna är olika starka

Om vi rangordnar styrkan hos de olika krafterna ser det ut såhär:

Samspel mellan de olika intermolekylära krafterna

Av våra tre intermolekylära bindningar fungerar två av dem beroende på polaritet. Detta innebär att de två dipoler och ämnen som kan binda med vätebindningar interagerar bra och lätt löser sig i varandra. Ämnen med vätebindningar och ämnen med dipol-dipolbindningar (polära ämnen) löser sig oftast väl i varandra. Opolära ämnen (som binder enbart med hjälp av Van der Waalskrafter) interagerar väldigt dåligt med polära molekyler (dipoler och ämnen med förutsättningar för vätebindning).

Kemiska bindningar

En kemisk bindning involverar interaktionen mellan elektronerna i enskilda atomer i de ingående elementen som bildar en permanent förbindelse mellan dem. Detta resulterar i bildandet av en kemisk förening. Vanligtvis har enskilda grundämnen andra egenskaper än de hos molekylen de ingår i. Bildandet av kemiska föreningar genom bindning beror på att grundämnen tenderar att uppnå lägsta möjliga energitillstånd. Detta gör dem kemiskt inerta. Grundämnenas atomer dras till den elektronkonfiguration som är närmast helium i det periodiska systemet (Grupp 18). Detta uttrycks i duplet- och oktettreglerna . Dupletregeln beskriver atomers tendens att ha två valenselektroner på det yttre skalet. Oktettregeln är likartad genom att elementen tenderar att ha åtta valenselektroner. Duplett- och oktettreglerna reflekteras av kemiska grundämnen genom att de bildar en eller flera kemiska bindningar. Antalet bindningar en atom kan bilda kallas valen

•