Hur låter konstmusik


  • Klassisk musik kompositörer
  • Vad är klassisk musik
  • Känd klassisk musik
  • Renässansens musik

    Renässansens musik är en epok i den västerländska musikhistorien. Det förekommer vitt skilda indelningar av epoken, med renässansens början satt till mellan 1300 och 1500, och dess slut med barockens början, vilket är lika komplicerat. Renässansen föregås av medeltiden eller ars nova, beroende på indelning.

    Epoken kännetecknas av att kontrapunktiken och polyfonin utvecklas. Den sakrala musiken börjar bli flerstämmig, och lånar ofta in melodier från den profana, medan allt färre verk är påverkade av den gregorianska sången. Den första polyfona vokalmusiken, som framfördes a cappella, för kyrkan är från epoken, med kompositörer som Guillaume de Machaut, Johannes Ockeghem och Antoine Brumel. Cantus firmus är vanligt, och inlånade melodier som fallet är med parodimässa och parafrasmässa (parodimässan förbjöds dock under tridentinska mötet). Vanliga genrer är mässan, motetten, chansonen och madrigalen. Med boktryckarkonsten blev det lättare att mångfaldiga noter

    Hur låter det utanför Norden?

    Kulturtidskrifter om den samtida konstmusiken – hur ser de ut i övriga Europa och Nordamerika? Låt oss börja i Tyskland, som är det land med flest tidskrifter om konstmusik. De tre viktigaste heter MusikTexte, Positionenoch Neue Zeitschrift für Musik, varav den sistnämnda grundades redan på 1800-talet.

    MusikTexte är den till innehållet fylligaste, med fokus på noterad modernistisk kammar- och orkestermusik. Varje nummer är på upp emot 100 fullmatade sidor i A4-format och artiklarna är ofta långa och analytiska. Ambitionsnivån är både hög och bred, med presentationer av tonsättare, djupdykningar i enskilda verk och festivalrecensioner från hela världen.

    Positionen är mer konceptuell och har ett något mindre akademiskt tilltal. Till skillnad från MusikTexte ligger tonvikten på experimentell musik och ljudkonst. Ett tydligt exempel är ett av de senaste numren, som har temat Gegen Unendlich – Mot det oändliga. Positionen grundades av Gisela Nauck i Östbe

    Klassisk musik

    Uppslagsorden ”Västerländsk konstmusik”, ”Konstmusik” och ”Nutida musik” leder hit. För föreningen Nutida Musik, se Nutida Musik. För tidskriften Nutida Musik, se Nutida musik (tidskrift).

    Klassisk musik är en vid musikgenre kopplad till europeiskkonst, etablerad kultur och kulturarv sedan 1700-talet.[1] Begreppet exkluderar liknande musik utanför den västerländska kultursfären, folkmusik, liksom populärmusik[2] och musik med bas i den afroamerikanska traditionen.[a] Däremot inräknas de relaterade begreppen seriös musik, klassicistisk musik, (västerländsk) konstmusik, nutida musik och modern musik.

    Klassisk musik

    [redigera | redigera wikitext]

    Klassisk musik är musik som är klassisk i betydelsen av något "som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde"[5] och att den anses speciellt värdefull och en del av ett kulturarv.[2] En del tonsättare fick under 1800-talet ett slags hjältestatus