Hur förekommer bly i
•
Bly
Förekomst
Bly är en global miljöförorening som förekommer allmänt i miljön (luft, mark, vatten och föda). Bly har under en mycket lång tid använts i olika produkter och för en mängd olika ändamål, exempelvis i mynt, färgpigment, legeringar, lödningar (till exempel för konservburkar), vattenledningssystem och som tillsats i bensin. Framför allt det senare resulterade i betydande exponering genom inandning av bilavgaser. Denna användning, liksom flertalet andra, har helt upphör i Sverige liksom i många andra länder, och mycket arbete görs för att helt fasa ut bly från olika produkter. Nutida användningsområden för bly är bilbatterier, plast, färgpigment, ammunition, samt i lödningar i elektronik. Bly ingår även i vissa legeringar för att underlätta tillverkningen av delar där formen är viktig såsom nycklar och vissa delar i vattenkranar och kopplingar. Blyhalten i dricksvatten är normalt låg, men förhöjda blyhalter i privata brunnar har påvisats i hela landet men framför allt
•
Bly är definierad som en särskilt farlig metall och utgör ett av de prioriterade utfasningsämnena, det vill säga sådana ämnen som man arbetar med att sluta använda inom Sverige och EU. Bly kan förekomma naturligt i grundvatten, men högre halter kan också bero på mänsklig påverkan, främst genom luftburen deposition. Via luften har bly spridits från exempelvis smältverk, annan metallindustri och förbränning. Stora mängder bly har släppts ut i luften av blyhaltig bensin. Bly har ibland också tillförts mark och vatten direkt. Utsläppen av bly i Europa har minskat betydligt de senaste decennierna [1]. Detta innebär att såväl den lokala som den långväga depositionen av bly är betydligt lägre än tidigare. Bly har emellertid använts under mycket lång tid, och halten av bly i markens övre delar är för
•
Bly
| Bly | |
Emissionsspektrum | |
| Generella egenskaper | |
| Relativ atommassa | 207,2 u |
| Utseende | Blåaktigt vit |
| Fysikaliska egenskaper | |
| Densitet | 11 340 kg/m³(273 K) |
| Aggregationstillstånd | Fast |
| Smältpunkt | 600,61 K (328 °C) |
| Kokpunkt | 2 022 K (1 740 °C) |
| Molvolym | 18,26 × 10-6m³/mol |
| Smältvärme | 4,799 kJ/mol |
| Ångbildningsvärme | 177,7 kJ/mol |
| Atomära egenskaper | |
| Atomradie | 180 (154) pm |
| Kovalent radie | 147 pm |
| van der Waalsradie | 202 pm |
| Jonisationspotential | Första: 715,6 kJ/mol Andra: 1 450,5 kJ/mol Tredje: 3 081,5 kJ/mol Fjärde: 4 083 kJ/mol (Lista) |
| Elektronkonfiguration | |
| Elektronkonfiguration | [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p2 |
| e− per skal | 2, 8, 18, 32, 18, 4 |
| Kemiska egenskaper | |
| Oxidationstillstånd | 4, 2 (amfoterisk) |
| Elektronegativitet | 2,33 (Paulingskalan) |
| Diverse | |
| Kristallstruktur | kubisk (ccp) |
| Ljudhastighet | 1 260 m/s m/s |
| Elektrisk konduktivitet | 4,81×106A/(V × m) |
| Mohs hårdhet | 1
|