Hur böjs ordet tema

  • Temana
  • Teman
  • Tema fest

    • •

    tema

    Svenska

    [redigera]

    Substantiv

    [redigera]

    tema

    1. ämne, mönster utifrån vilket variationer kan göras
      1947:Rolf de Marés svenska balett, s. 25, Rolf de Maré m.fl. (översättning av Bengt Häger):
      Bland andra temata måste man göra ett klokt urval och sedan arrangera de utvalda melodierna för att få ett originalpartitur som kunde passa för dans.
      På Edsvik pågår samlingsutställningen Making nature där konstnärer från skilda håll arbetar med temat från olika infallsvinklar.
      Ungdomsförbundet för en ansvarsfull samhällsutveckling och dess ordförande lovade att starta en kampanj på temat Håll Wikipedia rent.
    2. (lingvistik)uppsättningböjningsformer av verb

    Grammatik

    [redigera]

    Den grekiska pluralformen temata(s) förekommer också. På flera grekiska lånord läggs ofta pluraländelsen -ata till, men Språkrådet rekommenderar inte dessa böjningsformer.[1]

    Besläktade ord

    [redigera]

    Sammansättningar

    [redigera]

    Översättningar

    [redigera

    •

    Konjugation

    För andra betydelser, se Konjugation (olika betydelser).

    Konjugationer är grupper av ett språks verb, som urskiljs av grammatiker för att få överblick över verbböjningssystemet. Verben förs till olika konjugationer efter hur de böjs. Vilken konjugation ett verb tillhör framgår ofta av verbets tema. ”Tema” är ett urval av verbformer, av vilka man oftast kan sluta sig till alla verbformer.

    ”Konjugation” kan också betyda ”verbböjning”.[1] Konjugation är den ena underavdelningen av morfologin (ordböjningsläran). Den andra är deklination, som är böjning av nominala ordklasser.

    En tredje betydelse av ”konjugation”, särskilt på andra språk som engelska, är att ”a conjugation” betyder ett sätt att böja verb, som inte beror på att verbet tillhör en viss grupp, utan på andra ord i meningen. I Uraliska språk som ungerska och mordvinska används olika verbändelser som beror på objektet, till exempel objektets bestämdhet eller numerus och person.[2] När ett sådant sä

    •

    Språktipset – Ju fler, desto bättre

    9.5.2023

    TEXT: Niklas Ollila

    Den här gången tar Språktipset sig an en kanske liten men inte alldeles oviktig del av språket, nämligen pluralformerna av olika typer av substantiv.

    Vill du hellre lyssna på Språktipset?

    Vi testar göra Språktipset i diskussionsform – på en dryg kvart kan du lära dig mer om pluralformer. Översättaren Niklas Ollila och kommunikatören Mia Henriksson vid CLL diskuterar.

     

    Pluralformen av svenska substantiv brukar i de flesta fall bildas med någon av ändelserna -or, -ar, -er och -n eller helt utan ändelse, till exempel: flickor, pojkar, damer, äpplen och universitet. Eftersom det i talspråket ibland förekommer former och ändelser som inte – ännu i alla fall – har inkluderats i det normerade standardspråket, kan man ibland vara lite osäker på vilken ändelse som rekommenderas i just standardsvenskan.

    I den här texten kommer också temat finlandismer att nämnas, och bland annat därför ä